Hollie

"Jag tror när vi går genom tiden, att allt det bästa inte hänt än" Hollie, 21 år. Skriver, tänker, rider, jobbar, tränar och funderar på om livet alltid kommer vara såhär kaos. Skriver om mina motgångar och framgångar. Drömmar och sökande efter vad som är rätt och fel. Stort fan av Hellström, Winnerbäck och Horn och andra svenska musiker som sätter ord på allt jag känner.

En mindre ridolycka

Publicerad 2015-11-20 09:13:33 i Allmänt,

Under onsdagens hoppträning åkte jag av Exie efter ett hinder och skadade mig rätt rejält. Högra knät fick värsta smällen och jag har nu legat i soffan i 36h och de få gångerna jag har tagit mig därifrån så har det varit på kryckor eftersom jag inte kunnat röra på knät. Sån himla otur. Smärtan blir, som tur är, mindre och mindre för varje timme så jag räknar med att jag kan jobba imorgon. Jag lyckades dra ut en hel nagel under avramlingen (hur är det ens möjligt?) men jag hade mer ont i knät så jag märkte det inte ens förrän igår när jag skulle byta plåster.
 
Ja, det är sånt som händer. Mormor och morfar är här och fixar mat till mig, och Emma och Alice köpte ett kilo godis och en Veckorevyn till mig igår så jag klarar mig utmärkt trots att jag är lite rastlös. Men så länge jag slipper ha lika ont som jag hade i onsdags kväll (8 av 10) så är jag väldigt nöjd. Så det kan gå.
 
Favoritbusponnyn som slängde av mig. Tur att jag har världens bästa medryttare som kan rida nu när jag inte kan. Vad hade jag gjort utan henne?

Världens bästa dag (en vanlig tisdag)

Publicerad 2015-11-17 22:43:00 i Allmänt,

Det blev som jag hoppades på, denna dagen har verkligen varit så mycket bättre än den igår. Jag sa till mig själv när jag gick upp i morse att denna dagen skulle bli världens bästa tisdag. Och jag ska vara ärlig, det har den verkligen varit.
 
Idag jobbade jag till halv fem, sen åkte jag till stallet och red dressyr trots att paddocken var en hel pool. Exie var så himla duktig idag och jag är så stolt över honom, min fina grabb! Efter stallet åkte jag till NW Torslanda och körde ett kortare benpass, som också gick klockrent för jag hade så mycket energi och allt bara var så himla brabrabra.
 
Jag måste erkänna, att jag älskar att känna mig så självständig som jag gör just idag. Utmanade min rädsla för att gymma när det är mycket folk, och det känns otroligt bra nu i efterhand. Och att jag valde att bryta med en person som betyder väldigt mycket för mig, eftersom jag vet att den relation vi har idag inte är hållbar. Känns otroligt bra att jag tog ett beslut innan det gick för långt och blev destruktivt.
 
Imorgon skall jag till Liseberg för en brandutbildning, blir kul att träffa mina fina kollegor igen! Efter det så blir det nog lite träning och sen kanske lite hoppträning med Exie på Bulycke. Idag har jag haft Exie i exakt två år. Tiden verkligen flyger i väg. Men det gör mig inget, för då kommer våren fortare.

Besvikelse

Publicerad 2015-11-16 22:35:00 i Allmänt,

Jag är arg. Arg och besviken på mig själv. Så arg och besviken så att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Så första inlägget på den här bloggen får bli någoting negativt och tråkigt, men jag måste få skriva av mig. Det brukar kännas bättre då.
 
Gick upp runt sju idag, då jag började jobba åtta. Jobbade till fyra och åkte hem, sov en timme ungefär. Frida hade Exie idag så jag behövde inte åka till stallet. Vid åtta hämtade jag Victoria på Ica där hon jobbar, och så åkte vi till NW Backaplan. Planen var att träna armar/bröst/axlar, men det blev världens sämsta gympass. Satt och grubblade över hur jag ska göra med en kär vän till mig istället, för den relation vi har nu är inte hållbar.
 
"Vi har nått en punkt där vi satsar allt eller bryter helt" - Anton Kristiansson
 
Försökte få lite svar av Victoria om hur jag ska göra, men hon var inte så intresserad av mina problem, vilket jag egentligen kan förstå för detta är egentligen rent ut samt jättelöjligt. Ändå gör det så himla ont.
 
Så ja, jag gav upp och åkte hem. Tillbaka i min säng, lyssnar på favoritlistan ">Right now? No hard feelings here<" och önskar att det verkligen vore så men så är det inte för tillfället. Jag måste komma till ett beslut men det är alldeles för komplicerat just nu. 
 
Tänker att jag inte behöver äta någon middag idag, åt senast för 9 timmar men vill verkligen inte äta även om jag är hungrig. Kanske är detta någon slags hämnd mot mig själv för att träningen gick så dåligt och att jag har sabbat min relation till en av mina favoritpersoner i hela världen. Jag hatar verkligen att vara ovän med mig själv.
 
Imorgon är en ny dag.
Den kommer att bli bättre. Avslutar med ett citat från en av mina favoritfilmer, Endless Love.

“Time helps. It is slow and painful but it works. Talking helps, going out with other people, seeing friends and she’ll be like a book you read long time ago. If it’s meant to be there will be again and if it’s not, you will wake up one day and realize that you haven’t thought of her once. And then you will be free"

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela